Den grådassiga snön har snart gjort sitt, knopparna bara väntar på att få brisera och i söndags ekade sången mellan betongen när en sinnessjuk mängd människor tog en gemensam promenad från Medis genom våra kvarter och med riktning söderut. Våren hade anlänt.
Det är alltid tydligt vilken klubb som får människor från Slussen och söderut i länet att dra efter andan, en förening som blivit en institution i sin del av staden, men på premiärdagen är östra Södermalm helt i grönvit ägo. Det är vår nationaldag, vår högtid. Likt den norska fanan tar över Karl Johan i Oslo den 17 maj tar den grönvita över Götgatan. Moln av grön rök rör sig harmoniskt mellan folkmassan, i fönster och på balkonger hänger grönvita flaggor och halsdukar.
Solen skiner på den klarblåa himlen och sången ekar så högt att den hörs flera kvarter bort. Nån klick gapar om att morsan har blommor i sin hatt, nån annan om han som har kommit från Spanien till Söders samba och en tredje om ett grönvitt lag de fann när de växte upp. En bit längre bort hörs en säckpipa. Skottlandsinspirerade Hammarbyklanen är såklart också på plats. Sammantaget är det Eken i sin allra vackraste skrud.
Gatorna kantas av "vanligt folk", Söderbesökande söndagsflanörer som stannar upp och storögt följer den evighetslånga parad av människor i alla åldrar, av alla kön och med tusen och åter tusen olika bakgrunder. Där finns också 90-årige Kerstin. Hon som föddes på Bondegatan 1933 och varje år tar sin rollator till Skanstull för att följa marschen från åskådarplats. – Det är sånt här man kommer ihåg i livet, säger hon till DN:s utsände (jo, Sveriges största tidningar har såklart utsända på plats) och fortsätter: – Jag vill se vad ungdomen kan. Det är inte bara skit. Det finns något befriande att vara en del av den grönvita golgatavandringen (en vandring som till skillnad från originalet har total avsaknad av ett slutgiltigt nederlag, istället väntar just detta år segerns sötma) längs med vår paradgata Götgatan. Shoppingcenter, gentrifiering och suvar känns plötsligt avlägset. Istället står vi där i något som för den oinvigde kan uppfattas som främmande land eller en svunnen tid, en tid där folket äger gatorna och lever i något slags undantillstånd från lagar och regler. Plötsligt är vi fria från det moderna samhället, fria från kommersen och var man än tittar ser man bara glädje, samhörighet och leenden. Det är karneval en vanlig söndag. Eller för att citera Kerstin, "det är sånt man kommer ihåg i livet". Med tanke på den stora mängden människor och den stora mängden bira som många intagit är det ett mindre mirakel att det inte spårar ut. En plats med stora folkmassor och stora mängder hojtarolja är inte sällan en plats som leder till våld, men inte i detta laglösa land. Här finns en respekt och kärlek både till platsen och medmänniskorna.
Dagen efter premiären mejlar min vän Gustav ett tidningsurklipp från en artikel i Dagens Nyheter till den drygt 20 år gamla mejllista vi båda är med på. Artikeln är från den sjunde november 1938 och i den står att läsa:
"Hammarby skötte sig bra mot Gefle och vann med 5-1. Sämre var det ställt med publiken, som genom skrän och visslingar irriterade både domare och spelare . Svenska Fotbollsförbundet borde ta en titt på Hammarbypubliken. Den bör hållas efter i fortsättningen." Det är befriande att, så här snart 84 och ett halvt år senare, kunna konstatera att varken förbundet eller media lyckats hålla efter oss. I stället har vi växt oss starkare än nånsin. Fotbollsläktaren har blivit en plats som förenar mer än splittrar, en plats som bygger broar och en plats där även den mest slutna vågar leva ut sina känslor. Supportrarna har skapat en plats som vi behöver i dagens individanpassade samhälle där splittring av människor krig och klimathot lurar runt hörnet. Men ledsamt nog är det inte supportrar som inte är under hot. Den moderna fotbollen äter sig långsamt närmare och närmare även oss här uppe i norr. Det gäller att vi fortsätter vara på tårna om vi inte ska malas ner. Föreningsdemokratin är under attack från många fronter och ska vi inte duka under och förlora allt det vi gemensamt byggt upp måste vi stå starka i kampen för att i första hand försvara 51-procentsregeln. Vi måste markera mot varje steg som drar oss ifrån den plattform vi står på i dag. Det är de små stegen som är farliga, de som ofta går obemärkt förbi och som långsamt normaliserar det vi tidigare inte hade accepterat. Ingen ska hålla efter oss, varken nu eller i fortsättningen. FEM PUNKTER 1. Vilken start på den allsvenska säsongen ändå! Vittsjö 2-0, Uppsala 2-0 och Degerfors 3-1. Både damerna och herrarna har börjat seriespelet på bästa sätt. Tuffare matcher väntar, men en bättre start hade vi inte kunnat få. 2. SVT Sport publicerade i dagarna en undersökning som Novus gjort på uppdrag av SVT Sport. Den visade att sex av tio supportrar är positiva (!) till VAR. Jag vet inte hur det ser ut i andra klubbar, men bland bajare känns det som att åtminstone nio av tio är hårda motståndare till VAR (vi har ju också årsmötesbeslut om att motarbeta införande av VAR). I en story på Gröna Linjens Insta gjorde vi en minienkät. Av 353 svarande ville 83 procent inte ha VAR, tio procent var osäkra och blott sju procent ville ha VAR. För mig, som främst är styrd av känslor i mitt supporterskap, skulle VAR, i den utformningen som är standard på den internationella scenen, vara direkt förödande. Att aldrig få jubla över ett mål och känna sig säker på att det blir godkänt skulle ta död på en stor del av hela charmen med att leva för ett lag. Jag skulle kunna acceptera målkameror vid extremt tveksamma situationer, men i övrigt föredrar jag att det blir fel ibland (på gott och ont).Scrolla ner i inlägget och svara på om du är för eller emot VAR. 3. Det var fint att i söndags att se vår grymma tifogrupps budisar riktade mot en viss delägare av vår klubb. Zlatans hyllningar av Qatar-VM var ett pissande på klubben han är delägare i:s supportrar. På förra årets årsmöte fick jag tillsammans med Magnus Hagström, Pernilla Olsson och Gustav Gelin igenom en motion om att Hammarby skulle arbeta för en svensk bojkott av Qatar-VM, en motion som också styrelsen yrkade bifall till, och som många supportrar stod bakom. Men Zlatan är Zlatan och klarar sig som alltid undan den värsta kritiken. Det hade varit intressant att se hur reaktionen varit om von Yxkull, Jesper Jansson eller någon annan delägarrepresentant än Zlatan hade uttalat sig på samma sätt. 4. Jag ser oerhört mycket framemot releasen av Per Cornells och Supportrarnas Matchprograms nya bok Tifo – visionärerna i Hammarby. Cornell har tillsammans med fotograferna Hasse Fridén och Marcus Beckford kommit närmare vår tiogrupp än någon annan tidigare har gjort och jag är sjukt nyfiken på slutresultatet. Boken innehåller dessutom tidigare opublicerade bilder från supporterräven Micke Hällboms arkiv och är formgiven av geniet Johan von Friedrichs. Släppfesten äger rum på Gröne Jägaren den 19 april. Missa inte! 5. Ni har väl inte missat att vi har smygsläppt vår cupfinaltröja, som är en hyllning till alla söderbönor där ute? I det klassiska motivets bakgrund hittar ni en massa namn på fantastiska söderbönor. Där finns nuvarande och tidigare spelare i olika idrotter, där finns Söder och söderortspersonligheter och där finns vanliga supportrar. Söderbönor helt enkelt. Spana in den här. Förköp gör du här och leverans sker strax före cupfinalen den 6 juni. Under våren kommer vi även släppa vår nya Eken-tisha, den kan du beskåda och förköpa här!
Vill du se VAR i allsvenskan?
Ja
Nej
Osäker
Tycker att bangers skall vara totalförbjudna! Tycker att bengaler skall vara godkända, dock inte att de kastas på publik. Tycker att det i Filmrättsliga avtal skall finnas ett undantag för hemmalagets filmare som skulle garantera dem att filma uppdragsansvarigs publik utan inskränkningar! Det är ju helt absurt att TV4 skall kunna styra över filmsnuttar av Hammarbys match, återigen ett villkor före att ge bort rättigheterna skall vara rätt för Hammarbys fotografer att ha matchinslag som dokumentation över minnesvärda händelser i Hammarbys historia.